God eftermiddag alla därute! Hur mår ni? Jag mår bara bra. Japp det gör jag, och jag ljuger inte när jag säger det heller. Visdom ger lärdom har jag lärt mig efter en lång rad av erfarenhet i livet. Ja, de gör det verkligen. Jag trodde för ungefär två veckor sedan att jag skulle vara svag även fast jag intalade mig att jag skulle vara stark. Jag trodde att jag skulle ligga i min säng hemma i gävle och gråta dag ut och dag in och vänta på att någon skulle komma och rädda mig, men nej. För jag har lärt mig att om man inte gör något åt sin situatuion så kommer ingen annan göra det åt dig heller, ingen skulle komma och rädda mig utan jag skulle bara få ligga i min säng och ruttna för mig själv, men det gör jag inte nu!
Jag tänker såhär; Om två människor är menade för att vara med varann - då håller dom ihop, oavsett vad som än händer! Och är man inte menade för varann - Då går man åt skillda vägar. Om någon tvekar på om det kommer att funka utan att ha försökt göra något åt problemet  - då tvekar den på om den vill vara tillsammans med dig och om du är värd besväret.

När jag har träffat personer i livet som jag verkligen tyckt om från hjärtat, då har allt som innebär tjafs inte spelat någon roll och jag har ändå varit redo att kämpa vidare i förhållandet. Visst man vill heller inte känna att man är en börda för varann och håller ihop ändå     bara   för   att. Men om man har kommit till en punkt där man känner att de är alldeles för mycket tjafs - varför inte prova att göra någonting åt problemet då?! Varför i makaroners väljet man då att ge upp istället? Enligt mig, övervinner kärlek ALLT! Men då kanske de är så att kärleken inte varit tillräckligt stark från den andre parten som den väljer att ge upp istället för att försöka. Jag har varit med om det här förut med och det är inte kul alls, inte kul att känna sig så himla hjälplös, att göra allt i sin makt för att försöka få en chans att göra det bättre. Men nej, när en människa har bestämt sig, då har dom tydligen det. Men det är så ruttet att om man känner så starkt för varann att välja att bara ge upp.FY!  Kanske är det så att jag alltid är den som faller hårdare.. kanske , kanske inte.

Men jag mår bra idag, jag står på benen, vill en person inte vara med mig, kan jag heller inte tvinga den och då är det bara slöseri med tid att försöka övertyga en människa till att vara med en, det är de dummaste man kan göra har jag lärt mig nu. Vill en människa vara med dig, låt den komma. Och de dummaste är egentligen att springa ut och mingla bland alla möjliga fester och krogar för att man tror att det kommer läka såren, nej. Det håller inte i längden. Börja med att stå på dig själv!  Livet går vidare och jag har ett långt liv framför mig som väntar..! :)