Jag låg just och kolla på dig när du låg och sov i din säng och jag kände ett glädjerus som kröp igenom ikroppen på mig. Jag satt och kollade på dig när du tog dina andetag sovandes och tänkte att du är det finaste jag vet. Jag kände att det var kallt i rummet och jag bäddade ner dig i sängen & la täcket på dig ordentligt så att du inte skulle frysa. Jag kände på din panna och pussade dig sedan på den och kände att jag ville ta hand om dig då i det ögonblicket och föralltid. Jag kände att jag skulle kunna göra allt för dig i det ögonblicket och att jag aldrig skulle låta något ont hända dig, sen kommer det cirka 20 minuter senare.. Jag får veta något i samma stund som krossar mitt hjärta i tusen bitar. Hur kan du, den oskyldiga fina människan som låg och sov så oskyldigt göra såhär? Varför.. kan inte beskriva hur fort min puls började slå och jag kände att jag skulle svimma av. Hur kan du säga en sak och sedan gå och göra en annan. Det gör ont i mig.. finner inte ord längre . Är bara så less på att bli förstörd av människor man verkliigen tycker om, det är då det är svårast att reparera sig.