Tankar, Funderingar,Avundsjuka
Kommer jag någonsin att kunna hantera min svartsjuka helt och hållet och vart tusan går gränsen för svartsjuka och hur mycket ska man kunna ta som person och vad är okej och vad är inte okej att tolerera? Alla sätter vi våra egna gränser för saker och ting och visst kan det hända att man överreagarar men ibland vet man faktiskt inte hur man ska hantera situationen och det enda som då står där inne o kokar inom en är argheten och svartsjukan i stora mänder..
- Välkommen till världens svartsjukaste bruds blogg!
Haha nej nej och åter nej men hade ni kikat in här för ett år sedan hade jag nog kunnat hållt med om raden ovan. För visst fan var jag en av dom som hade drabbats av den svarta sjukan i högsta grad men alla kan vi botas från något som inte är dödligt.. Vi kan alla förändras både på bättre och sämmre vis, jag tycket att jag har gått mot det ljusa hållet men än finns det saker och ting att jobba på..'
jag har inte alttid varit en person med envis personlighet och som oftast trott mer på sig själv än på andra men efter en tragisk sak har jag blivit väldigt envis och med en stark personlighet då jag verkligen inte kan ta nån skit längre, jag vägrar låta mig trampas av människor och är det nått som stör mig kan jag inte låta det sitta o skrika inombords utan måste ut med det..
Men jag hanterar min svrtsjuka otroligt mycket bättre nu än för ungefär ett år sedan då den var helt okontrollbar men det är klart att mn ändå blir lite mistänksamm om saker och ting, det är mänskligt enlligt mig hur vore det om man exempelvis var världens oavundsjukaste flickvän som inte tog ett dugg illa upp om vem ens kille pratade och umgicks med eller att man aldrig ifrågsatte något sådant, det skulle bara vara fel och enligt mig att man inte brydde sig. Visst kan det tyda på att man litar på sin partner till hundra procent men att man inte visar ett dugg svrtsjuka eller att mn faktiskt bryr sig och ifrågasätter är konstigt!
Eftersom jag inte ser mig som en iskall person och aldrig varit en sånn kan jag få dåligt samvete över saker och ting och känna viss empati med människor som mår dåligt, specielt om jag varit i dess kretsar som personen går igenom,jag försöker verkligen hjälpa och trösta den personen så mycket det går till en viss gräns ! Enligt mig har nästan allt en gräns, att trösta och få en person som aldrig gjort en illa på bättre tankar och hjälpa den är aldrig fel oavsett vad man haft för relation till personen men däremot om det är en tredje part med i bilden då jag exempelvis skulle hjälpa en person som kanske varit intresserad av mig eller haft några sexuella atraktioner mot mig skulle dock kännas lite konstigt om jag på sidan hade en person jag träffade. Eftersom jag aldrig kan vara elak mot en person som aldrig varit elak mot mig skulle jag absolut hjälpa personen genom att skriva snälla saker osv som ja tidigare nämnde men låt oss säga att personen vill ha nån att prata med och ber mig komma över så att man kan prata, ÄR INTE DET BARA FEL FEL FEL?
Visst det är skönare att prata med nån i verkligheten än framför msn, sms osv men när denne person ber just denna person av alla som finns att komma över skulle inte den tredje parten tolka detta på helt fel sätt? Är det då helt okej att gå över och trösta denna person som har haft sexuella tankar om personen och då ber den komma över?
Ska den tredje parten i denna situatuion tycka det är helt okej då eftersom detta bara är av tröstande själ denna går dit och för att denna person är väldigt godhjärtad? Finns det inte familj,släkt och vänner som kan göra detta? Man kan hjälpa en person till viss del men man kan inte lägga alla sina bekymmer på en person o sen att man ska känna att man har en massa ansvar att se till att denna person alltid ska må bra.
När jag mådde så innihelvette dåligt trodde jag faktiskt att jag skulle sjunka så långt ner att jag inte skulla orka stå upp längre, jag vill bara sjunka ner och aldrig mer komma upp det var vad jag trodde skulle hända med mig och jag tänkte på det flre gånger eftersom jag inte orkade kämpa emot. Jag hade ingen ork eftersom all denna ork inte längre fanns, den hade försvunnit i samband med att en viktig person i mitt liv hade försvunnit. Jag sökte tröst hos mina nära o kära men dom hjälpte en del men inte mycker mer, jag vart så desperat att jag till och med gick till min mamma o grät i hennes famn vilket jag aldrig tidigare hade gjort, jag hade aldrig sökt tröst hos min egen mamma i någon situation tidigare, det låter säkerligen sjukt men så bra är våran relation. VI bråkar visserligen ofta o har inte alltid haft det lätt men ja älskar henne oavsett.
De ja vill säga är att man klarar allt, till och med det som ser ut att vara fullständigt omöjligt för stunden har en lösning!
Jag menar inte att jag är sur på dom som inte gav mig tillräckligt med stöd men mina nära och kära kunde man förväntat sig mer av men av en random person ja exempelvis inte har någon bra kontakt med kan man inte begära mer av än ett par snälla ord som värmer. Er kan man inte begära mer av och de måste ni själva förstå också så man är inte skyldig att göra allt för en "bekant" som inte mår bra. Det är dom närmastes ansvar, inte erat!
Tack för mig, det var Väldigt skönt att skriva av sif det behövde jag! Även om det är ingen som förstår de ja skrev eller vart jag ville komma så gör det inget för det är inte meningen det är meningen att jag kan få utrycka mig själv vare sig det är i gåtor eller ej men så jag själv kan få det mig.
chao! :)
- Välkommen till världens svartsjukaste bruds blogg!
Haha nej nej och åter nej men hade ni kikat in här för ett år sedan hade jag nog kunnat hållt med om raden ovan. För visst fan var jag en av dom som hade drabbats av den svarta sjukan i högsta grad men alla kan vi botas från något som inte är dödligt.. Vi kan alla förändras både på bättre och sämmre vis, jag tycket att jag har gått mot det ljusa hållet men än finns det saker och ting att jobba på..'
jag har inte alttid varit en person med envis personlighet och som oftast trott mer på sig själv än på andra men efter en tragisk sak har jag blivit väldigt envis och med en stark personlighet då jag verkligen inte kan ta nån skit längre, jag vägrar låta mig trampas av människor och är det nått som stör mig kan jag inte låta det sitta o skrika inombords utan måste ut med det..
Men jag hanterar min svrtsjuka otroligt mycket bättre nu än för ungefär ett år sedan då den var helt okontrollbar men det är klart att mn ändå blir lite mistänksamm om saker och ting, det är mänskligt enlligt mig hur vore det om man exempelvis var världens oavundsjukaste flickvän som inte tog ett dugg illa upp om vem ens kille pratade och umgicks med eller att man aldrig ifrågsatte något sådant, det skulle bara vara fel och enligt mig att man inte brydde sig. Visst kan det tyda på att man litar på sin partner till hundra procent men att man inte visar ett dugg svrtsjuka eller att mn faktiskt bryr sig och ifrågasätter är konstigt!
Eftersom jag inte ser mig som en iskall person och aldrig varit en sånn kan jag få dåligt samvete över saker och ting och känna viss empati med människor som mår dåligt, specielt om jag varit i dess kretsar som personen går igenom,jag försöker verkligen hjälpa och trösta den personen så mycket det går till en viss gräns ! Enligt mig har nästan allt en gräns, att trösta och få en person som aldrig gjort en illa på bättre tankar och hjälpa den är aldrig fel oavsett vad man haft för relation till personen men däremot om det är en tredje part med i bilden då jag exempelvis skulle hjälpa en person som kanske varit intresserad av mig eller haft några sexuella atraktioner mot mig skulle dock kännas lite konstigt om jag på sidan hade en person jag träffade. Eftersom jag aldrig kan vara elak mot en person som aldrig varit elak mot mig skulle jag absolut hjälpa personen genom att skriva snälla saker osv som ja tidigare nämnde men låt oss säga att personen vill ha nån att prata med och ber mig komma över så att man kan prata, ÄR INTE DET BARA FEL FEL FEL?
Visst det är skönare att prata med nån i verkligheten än framför msn, sms osv men när denne person ber just denna person av alla som finns att komma över skulle inte den tredje parten tolka detta på helt fel sätt? Är det då helt okej att gå över och trösta denna person som har haft sexuella tankar om personen och då ber den komma över?
Ska den tredje parten i denna situatuion tycka det är helt okej då eftersom detta bara är av tröstande själ denna går dit och för att denna person är väldigt godhjärtad? Finns det inte familj,släkt och vänner som kan göra detta? Man kan hjälpa en person till viss del men man kan inte lägga alla sina bekymmer på en person o sen att man ska känna att man har en massa ansvar att se till att denna person alltid ska må bra.
När jag mådde så innihelvette dåligt trodde jag faktiskt att jag skulle sjunka så långt ner att jag inte skulla orka stå upp längre, jag vill bara sjunka ner och aldrig mer komma upp det var vad jag trodde skulle hända med mig och jag tänkte på det flre gånger eftersom jag inte orkade kämpa emot. Jag hade ingen ork eftersom all denna ork inte längre fanns, den hade försvunnit i samband med att en viktig person i mitt liv hade försvunnit. Jag sökte tröst hos mina nära o kära men dom hjälpte en del men inte mycker mer, jag vart så desperat att jag till och med gick till min mamma o grät i hennes famn vilket jag aldrig tidigare hade gjort, jag hade aldrig sökt tröst hos min egen mamma i någon situation tidigare, det låter säkerligen sjukt men så bra är våran relation. VI bråkar visserligen ofta o har inte alltid haft det lätt men ja älskar henne oavsett.
De ja vill säga är att man klarar allt, till och med det som ser ut att vara fullständigt omöjligt för stunden har en lösning!
Jag menar inte att jag är sur på dom som inte gav mig tillräckligt med stöd men mina nära och kära kunde man förväntat sig mer av men av en random person ja exempelvis inte har någon bra kontakt med kan man inte begära mer av än ett par snälla ord som värmer. Er kan man inte begära mer av och de måste ni själva förstå också så man är inte skyldig att göra allt för en "bekant" som inte mår bra. Det är dom närmastes ansvar, inte erat!
Tack för mig, det var Väldigt skönt att skriva av sif det behövde jag! Även om det är ingen som förstår de ja skrev eller vart jag ville komma så gör det inget för det är inte meningen det är meningen att jag kan få utrycka mig själv vare sig det är i gåtor eller ej men så jag själv kan få det mig.
chao! :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
fint skrivit :)
Postat av: iza-linn
håller med dig slyna!
Postat av: iza-linn
du svarar inte på msn
läs gärna mitt blogginlägg "vart är poängen" och se om du kan hjälpa mig ;O <3
Trackback
