Det här inlägget är tillägnat till min underbara, fina och omtänksamma pojkvän som jag håller så kär från hela mitt hjärta. Just när jag tappat hoppet om kärlek, trodde att ingen jävel skulle kunna ta mig med storm eller att pirret i magen inte längre existerade så kom du in i mitt liv och gjorde det som var omöjligt för mig, till verklighet. Jag minns första gången jag lade ett extra öga på dig och jur jag redan då tänkte att wow den här snyggingen ska jag ha, det var dagen innan jag fyllde år i december, jag minns hur du "räddade" mig i trappen när jag höll på snubbbla, så klantig haha!!!Jag minns hur jag samma kväll började gråta när maria blev påhoppad av en idiot och hur du ställde dig och kramade om mig med världens största grepp om mig mitt på bussvägen i kastsjö och hur jag svävade på moln så fort du lade dina armar runt mig. År tvåtusen elva har varit vårat år, det var från och med nyår som vi började träffas konstant. Minns nyårsnatten när jag kom hem till dig och höll på att dö inombords av nervositet och jag minns att jag till och med vart arg på mig själv när jag inte kunde behärska mig, du gjorde mig knäsvag och det va dig dig och bara dig jag ville ha, alla andra vart som bajs och gegga bredvid dig. Jag minns hur jag inte kunde möta din blick i mer än 3 sekunder utan att jag kände hur tempen steg på mig, jag minns varje gång jag fick ett sms ifrån dig, hur jag jublade inombords och mungiporna åkte upp till rymden. Jag minns kryssningen vi åkte i början av vårat förhållande,hur hytten var våran favoritplats..haha! Jag minns när jag fick guld diamant örhängena av dig som du hade köpt och hur du inte kunde hålla dig till alla hjärtans dag utan gav mig dom på engång på bussen när vi var påväg hem till dig i kastsjö. Jag minns alla gånger vi sovit ihop och när jag vaknat upp och känt att du och jag är så jävla rätt ihop. Jag minns alla våra mornar med frukost på sängen åt varann, alla gånger du gjort frukost till mig och liksom jag till dig. Jag minns första gången jag träffade Milan och hur han skämdes och gömde sig bakom en frisbé och vi skrattade. Jag minns hur vi krigade för att få den här lägenheten vi har idag, hur vi ringde varje dag till gavlegårdarna som vägrade ge dig lägenheten utan inkomstpapper. Jag minns hur mycket jag ville hjälpa dig och sa att vi kunde skriva den på mitt namn. Jag minns första natten i den nya lägenheten när vi inte hade hunnit fått över några möbler förutom soffkuddar och hur jag byppgde en "madrass" av dom och vi sov ihop med levande ljus omkring oss. Jag minns så mycket mer och jag skulle kunna skriva en hel bok om minnen och saker vi upplevt tillsammans men jag väljer att hålla resten i hjärtat och i tankarna med mig istället. Älskling jag älskar dig av hela mitt hjärta, vår personkemi är den bästa, vi känner varann utan och innan och numera kan jag möta din blick i miljoner år om det är så! Jag skäms inte för dig, jag kan vara mig själv och veta att du älskar mig precis som jag är och jag vet att du också känner så tillbaka. Vår kärlek är hulkenkärlek som milan skulle säga och jag skulle kunna offra min vänstra hand på att du aldrig skulle kasta bort vår kärlek för något annat på jorden och du ska också veta att det aldrig skulle falla mig in att kasta bort det vi har för något obetydligt skit, aldrig någonsin. Du  är en del av mig, du är min bästa vän, min kärlek och min själsfrände. Vi hör ihop och ingen kommer någonsin lyckas att ta oss ifrån varann. Livet liksom förhållande är ingen dans på rosor men vi lyckas alltid ta oss igenom svåra situationer för tillsammans är vi starka. Jag kommer aldrig släppa dig, liksom du aldrig mig, du är min framtida man, Pappan till mina framtida barn och min livskamrat. Jag älskar dig Aleksander Jankovski, jag kommer aldrig någonsin svika vår kärlek. / Din Älskling.